sorg på julafton

typiskt va..julafton!! Dagen som ska vara glädje och barnens lyckliga härliga dag....

jo våran tjej en katt som varit med oss i 11 år, ni vet säkert att katter är ju väldigt självständiga, den här katten fick min ena son i present när han fyllde 3 år!! Men hon valde mig, hon var med mig vart jag än var och ropade på mig när vi skulle ner och sova...hihi hon låg på den ena kudden vid mig (jag hade en och hon den andra) där låg hon varje natt och la ofta en tass om mig och nosen mot min panna eller i håret.......snacka om att jag har svårt att somna nu, det är ju så tomt!!!

hon var så rolig hon gick med till tvättstugan och tom till affären en gång för flera år sen...tänk allas miner när hon gick med mig och stog vid mig när jag hämtade pengar haha in på affären och sen ut igen och hem!!!

när minsta killen var liten så låg hon i mitt knä när han åt välling...då hörde hon att våran andra katt stog ute och ropade att han ville komma in!!!!!!!!!!

vet ni vad hon gjorde...hon tittade på dörren sen mig och tillbaka igen, sen gick hon till dörren hoppade upp och öppnade dörren till honom!!

hon var verkligen speciell.....(här saknar jag att lägga in en smile gubbe med hjärta)

iallfall så en vecka innan jul var jag med henne på djursjukhuset pga att hon inte ville äta sin mat (jag kokade kyckling och fisk till henne) inget hårt åt hon...dom kollade henne och dom trodde att det var sköldkörteln, provet skulle ta några dagar!!! Men nej det var inte det...dom hade gett henne vätska för hon var uttorkad..hm konstigt hon drack ju hela tiden....

provsvaren komoch dom säger att hon var en helt fullt frisk katt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men kvällen före jul så blev hon seg....hon ville vara själv, eller bara vara med mig...tillslut ser vi att hon ser vinglig ut, så jag säger till barnen efter flera samtal med bagarmossens djurakut att jag imorgon måste åka in med henne.....usch för att säga det.

men så blev det barnen lämnade vi av hos min mamma där vi skulle fira jul och vi åkte iväg....

efter fem timmar så fick vi beskedet som jag redan innerst visste..att jag måste ta beslutet, så jag hade suttit i alla timmar med henne jag höll om henne och hon la sitt huvud in i håret mot halsen......

dom sa att jag nog aldrig kan få henne som hon tidigare var, varför detta hänt vet dom inte men det såg inte bra ut...

så jag lät min älskling somna in....

jag stog där på julafton och min katt la sig ner som hon brukade på min arm med huvudet och dom 15 min som dom trodde gick snabbare, hon var så slut....stackars liten.....men varför vet vi inte....men som han sa eftersom att ena levern var förstorad så var det nog dom...även dom veckan innan såg det men sa bara- men det är för att hon är uttorkad!!!! Men dom kollade inte vidare om VARFÖR!!!! känner mig så besviken på dom....om dom utrett henne mera så kanske hon inte behövt gå igenom dom där 2 sista dagarna när hon bara vinglade och låg ner och inte orkade sitta...(trots att hon kämpade på)...

sen åkte vi hem gråtandes...torkade tårarna innan jag klev in till mamma där alla var,men så klart att jag inte kunde hålla igen!!

ja ibland tänker jag...men lilla gumman det var ju en konstig dag att ge upp livet på!

men sen tänker jag....men jo då hade ju barnen alla sina nya saker mm så dom försökte hitta glädjen i dom....trots sorgen!!

jag tänder ett ljus för min lilla älskling....